Glaskonstnär Eva Fidjeland

Seminariet är avslutat för dagen och jag slår följe ut i hallen med en av seminariedeltagarna som visat sig vara en gammal kollega till mig. Han är arkitekt och har medverkat i byggprocessen som lett fram till att Konstens Hus rests på Ölands Folkhögskolas domäner. Olof heter han. Olof är väldigt ekologiskt medveten och alltid på hugget med att genomdriva ekologiska lösningar när han anlitas för att rita hus. Vi tar hissen upp till den högsta punkten i huset och kliver ut på taket till huvudbyggnaden. Det är platt liksom taken på orientens byggnader. Vi står nu under en helt klar stjärnhimmel skilda åt från Lilla Björnen, Saturnus och Casseopeia endast av några centimetertjocka vinkelställda härdglasskivor som utgör taket på växthuset som Konstens Hus är inneslutet i. Det är helt stjärnklart ikväll, och känslan som inges mig när jag blickar ut över himlen och den Öländska horisonten är helt överväldigande! Vi ser hela Kalmar med domkyrkan, fängelset och ett upplyst slott som ser spöklikt ut vid havslinjen. Söderut reser sig Långe Jan…ja, man kan nästa blicka ända bort till Baltikum och våra blivande samarbetspartners där. Olof pekar upp mot taket och förklarar att all frisk luft till huset tas in genom en luftspalt där. Luften förs därefter ner under källargolvet och går i kretslopp för att till sist föras ut genom multrummet via en värmepump i ventilationsröret.

Växthuset har exakt det idealiska klimatet för en människa. Ytterst är det alltid växterna som renar vår luft, som ger syre åt oss och som vi kolsyrar i gengäld.

I och med att hela området är inglasat bildas ett sk kortslutet system, vilket innebär att luften inomhus är hälsosammare att inandas än luften utomhus! Inget att undra på att alla man träffar på här i huset spritter av kreativitet, säger jag högt för mig själv. Det känns ju faktiskt som att gå omkring i ett syrgastält, när man tänker efter. Olof förklarar hur luften alltså cirkulerar utan konventionella fläktsystem som blåser runt allergiframkallande partiklar och mögelsporer i byggnaden. Växthuset fungerar som en gigantisk solfångare. Solen driver runt luften i byggnaden. så att växthusvärmen förs ner under huset och lagras i stengrunden. På sommaren är temperaturen behaglig tack vare svalkan som förs upp från berggrunden. Klimatet utjämnas vintertid med hjälp av stenmagasinet. De svarta fälten som ligger som ett stråk längs taket är solceller. All ström till huset kommer via dem. Vi går nu tillbaka ner i huset via en ringlande spiraltrappa. Det känns som att befinna sig i ett torn i någon medeltida byggnad. Jag lägger min handflata mot väggen - den är ojämn -känns som huggen sten.

Vi kommer ned på tredje våningen och jag hör åter vattnet som porlar.

Olof leder mig fram till en vattentrappa och förklarar att vattnet cirkuleras omkring i hela huset via vattentrappor för att det ska renas och syresättas på nytt. Allt vatten i huset som används till tvätt är uppsamlat regnvatten. Värmeinnehållet i vattnet tas tillvara genom att värmen pumpas över till husets varmvattensystem. Vintertid håller vattnet en temperatur på 4 C och därmed drar det till sig luftfuktighet så att byggnaden inte utsätts för kondens. Alltmedan Olof förklarar de tekniska funktionerna vattentrappan har, njuter jag i fulla drag av de estetiska värdena som dessa tillför miljön. Slingerväxter frodas längs trapporna och jag ser en och annan ödla slinka iväg in i snåren när vi närmar oss. På ett ställe lite längre ner i huset utmynnar vattentrapporna i ett helt vattenfall. Det fria fallet sker inne i en nisch i väggen, fem meter hög.