STUDIEBESÖK UNDER PÅGÅENDE SEMINARIUM

 

Jag parkerar min bil på Folkhögskolans parkeringsplats och går bort mot kansli-byggnaden som ligger till höger om huvudbyggnaden. Jag har stämt träff med rektorn. Han har lovat presentera mig för några av deltagarna i ett helgseminarium som pågår i Konstens Hus, för att jag ska få inblick i hur arbetsprocessen kring temat Arketypernas Boning kan se ut. Det låter mycket spännande, tycker jag.

 

En av deltagarna är Skanskas chef Roland Kindberg, som tillsammans med en grupp konstnärer, en etnolog, en författare och tre arkitekter helt fritt och förutsättningslöst ska gestalta hur en arketypisk boning kan te sig, utifrån var och ens erfarenheter av liv och yrkesliv. Jag träder in på rektorsexpeditionen. Rektorn står på balkongen och röker, och när han ser mig tar han några raska kliv genom rummet och vi styr våra steg mot Konstens Hus. Konstens Hus ligger rakt västerut, bakom huvudbyggnaden.

Vi passerar en gång som är kantad med höstastrar, gladioler, dahlior… en färgprakt som är helt otrolig. Tanken slår mig att skolans trädgård är ovanlig. Den är ytterst välskött på så sätt att alla blommor och träd får växa fritt och breda ut sig - varje individuell planta får komma till sin rätt - samtidigt som de är mycket välvårdade. Vi genar över en gräsmatta med fruktträd. Rektorn stannar till och plockar ett äpple som han räcker till mig. -Det är en väldigt god sort, säger han. Jag planterade själv trädet här för några år sedan då visionens för Konstens Hus hade börjat utkristallisera sig. Och nu har det börjat bära frukt. Jag biter i äpplet. Det är verkligen otroligt gott. Fruktköttet ger ett visst motstånd, och just i samma ögonblick som jag gör denna reflektion får jag syn på en orm som ringlar sig uppför stammen lite längre upp i trädet. I samma sekund upplever jag att rektorn ger mig en sidoblick med ett illmarigt uttryck. Lite skakad går jag vidare tätt i hälarna på rektorn, som nu hunnit fram till en sidogång till Konstens Hus växthusdel.Sedan går vi in i den bortre byggnaden via en sidodörr. Jag stryker med handen över väggen samtidigt som jag passerar dörrposten - det är kalksten. Vi går via utställningssalarna ut i hallen och uppför en bred trappa. Jag hör ljudet av någon slags borrmaskin från övervåningen. Rektorn berättar för mig att nästan hela huset är fullt av verkstäder av olika slag. Att övervåningen består av en enda jättestor arbetsyta utan något innertak. -Där är det så JÄVLA högt i taket -hela 14 meter! Så man kan verkligen jobba i storformat, för att uttrycka sig milt.

 

Apropå det pågående seminariet säger han:-I det här projektet måste tankar få flöda fritt. I vanliga fall kräver vi här på Folkhögskolan målplan och fastslagna resultat. Men när vi jobbar på det här sättet vill vi vara helt öppna och ta våra steg inte efter uppgjord karta, utan själv rita kartan. Väl uppe på andra våningen hälsas vi välkomna av en glädjestrålande seminariedeltagare som just är på väg in i arbetsalen med en termos och en stor plastpåse med kanelbullar.